Direktlänk till inlägg 26 november 2011
Hemma efter en heldag med GD, vi fyller 10 år imorgon och firade det med ett hejdundrande kalas med alldeles för mycket mat, många fina samtal, känslor och hur mycket kärlek som helst. Vi är underbara, bäst och kommer med största säkerhet ta över världen. Någon gång.
Annars såg jag på FB (roten till all modern info samt ondska) att det (än en gång, i år) kommit snö i Tännäs. Det innebär (förmodligen, förhoppningsvis(kanske?)) att de ringer i veckan och säger "Kom hit! Det finns snö!".
Man kan ju hoppas i alla fall...
Fast jag är sjukt nervös, det går inte att förneka. Hur kul det än ska bli att träffa nya människor, se en ny plats i världen och lära mig massa nytt så känns det liiite jobbigt. Det är långt hemifrån, från mitt, från Gröna Draken, från familjen och från Östergötland helt enkelt.
Men man vänjer sig, det märkte jag förra säsongen. Det var sjukt jobbigt att åka, det var otroligt roligt att jobba, och det blev plötsligt sjukt jobbigt att åka hem igen. Misstänker att det blir samma visa igen, till mina näras förtret, men det är sån jag är. Jag vänjer mig. Jag trivs. Jag saknar.
Nu är jag tröttare än när jag skrevrubriken...jobbade på en firmafest inatt, från 16-02, var hemma runt 3. Sen skulle min kära leka i ca 2,5 timme. När jag äntligen somnat var det i princip dags att gå upp. Och fullt ös hela dagen idag. Snacka om att jag däckar ordentligt nu snart.
Så. Med detta, ganska spridda inlägg, vill jag bara säga
grattis
tack
oh shit
och
godnatt!