Direktlänk till inlägg 28 november 2011
Min dygnsrytm är fullkomligt fucked...jag är trött på kvällen från typ 20.00 men kan inte sova förrän klockan närmar sig 03. Det är ju helt sjukt...det känns så meningslöst då man sen inte vaknar förrän runt 12-13. I morse gick jag upp 14.30 Visserligen hade jag jobbat sent och sen kört högt tempo en hel dag men ändå. Det slår tillbaka på kvällen.
R har redan somnat sött men det känns meningslöst att ligga där bredvid och försöka somna, man stör bara när man ligger och vrider sig.
So here I am. Vaken och trött.Och nervös..det känns som att de ringer i morgon. Det är snö, kallt & de preppar spår. Så i morgon smäller det, kanske. Det bor lite ångest i mig nu, fan för att lämna R här hemma! Visst kommer han upp till mig, och visst kanske jag kommer hem något också. Men jag är så van vid att vara hemma, att ha honom här nästan jämt. Se fram mot att han kommer hem från jobbet. Vi har det så sjukt bra nu och då ska jag åka?
Det är jag som ska jobba nu. Det känns också märkligt. Det är mer än ett halvår sen jag hade ett jobb, mer än ett halvår sen jag gjorde någonting på rutin över huvud taget. Omställningen kommer bli hård. Jag vet att jag tycker om det när jag väl är där och kommer in i det. Men tanken är oroväckande - kommer jag orka? Och vad händer sen? Kommer det gå lika lång tid innan jag hittar nästa jobb? Kommer jag trivas? Gilla folket? Gilla livet, läget och uppgifterna??
Jag har ingen aning.
Men det är väl så det ska vara, man lever en gång - lika bra att prova sig fram och göra sitt finaste med tiden.
Skönt i alla fall att äntligen få chansen att tjäna pengar.
Pengar är inte allt - men livet blir så mycket lättare när man har några.
Jag har provat den här fattighetsgrejen i ganska många månader nu och jag kan bara konstatera att DET SUGER! I dagens samhälle är det svårt att leva som fattig, att inte ha någonting att ta av är fruktansvärt. Det tär på kroppen, psyket och hela människan. Att åka snålskjuts på sina nära är ingen höjdare, och jag är skyldig dem så mycket nu så jag kan knappt vänta till första lönespecen dyker upp. Jag vill kunna klara mig själv, det har jag alltid velat. Jag är en fri självständig själ, men genom att göra mig beroende av andras tillgångar känns det som min frihet tas ifrån mig. Men det blir snart ändring på det - på gott och/eller ont. Det återstår att se...
Nu är klockan snart 03, jag ska försöka en gång till med att komma till ro. Håll tummarna för mig imorrn.
Tack och Godnatt