Direktlänk till inlägg 30 oktober 2012
Sitter på ett café på Umeå Universitet. Dricker te,läser pocket och ser svår ut.
Tror jag smälter in relativt bra i denna überintelligensens högborg. Än har inga misstänkande blickar riktats mot mig på caféet.
I biblioteket var det annorlunda. Irriterade ögon lyftes från bokhögarna på de välockuperade borden när jag trevade mig fram mellan prosa och religion på engelska...vakande,som om jag hotade att lyfta ut en bok som var "paxad".
Så jag gick lugnt därifrån,lämnade de revirhävdande intelligenta varelserna bakom mig och beblandade mig med rastpöbeln.
Här är det höga skratt och nordländska dialekter,ständig rörelse och en frizon från grusande böcker och smattret från tangenter.
Men snart är rasten,som så många gånger förr,över. Och den skrattande, intelligenta karriärsökande umestudenten återvänder till sin filosofiska krypta.
Allt blir lugnt... i ca 2,5 minuter. Nu är det är dags för nästa rusning.