Gick hem vid lunch idag, mår inte bra. Misstänker en analkande vårdepression -det är faktiskt viktigt med traditioner!

Det blev mörkläggning, te och soppa samt SATC2 som försök att bota min febriga yrsel och gråt. Det funkade väl sådär, men det känns ändå lite bättre nu. Dessutom har jag en pojkvän på väg upp till mig och det gör livet lite finare att leva.

Ser fram mot morgondagen också för då hoppar jag in som skidskolelärare för en privatlektion, ska bli kul att se om man kan lära ut någonting.

Annars ligger jag på sängen fortfarande, tittar på Plus för tillfället och hoppashoppashoppas att min man kommer hit snart.

Fick precis ett roligt, spännande, oroväckande, läskigt och underbart mail. Tänker inte avslöja något riktigt än, men det handlar om eventuellt jobb - i vinter.

Annars har dagen inte varit värst spännande. Har varit avbytare (vilket idag inneburit att sitta i receptionen och snacka skit). Det är typ inga gäster här nu, och backarna töar bort bit för bit...tråkigt som fan. Nu blåser det dessutom i princip storm ute så det blir väl isbana imorrn. Ska iväg till Ramis och åka men det lär väl bli åka dit och fika istället...

Åh vad jag älskar att låta sådär härligt bitter! Egentligen är jag ju glad, innerst inne lixom. Men vafan, jag är rätt trött faktiskt. Seg och lite jagvetintevad. Fääään!

Hmm...tittar på Time Out btw. Skitkul. Eller faktiskt inte. Jag brukar tycka det är roligt men nu är det en hel del som rör sig i huvudet så jag fattar inte rikigt.

Kanske ska ge upp det här bloggandet för ikväll, händer lixom inte så mkt. Tur som sagt att det inte e en käft som läser skiten. Du hade stängt av hela datorn direkt skulle jag tro.

Slänger in dagens visdom från min Noggsida:

Skillnaden mellan en övertygelse och en fördom

är att du kan förklara din övertygelse

utan att bli förbannad

Åh ty fusikan vilken seg brud jag är idag. Har varit en galet lugn dag, har inte gjort annat än snackat skit o rastat getter...och nu ligger jag utslagen på sängen framför ett stycke dålig TV samt datorn.

Sjukt trött, sjukt ont i kroppen o egentligen rätt less på allt. Men man ska väl inte klaga, man ska aldrig klaga. Så jag är rätt lycklig kan man väl säga. OCh det här var inte rätt dag att blogga på. Vilken tur att ingen läser skiten..

Hmmm...ja det var ju ett hemskt trendigt inlägg det där förra ser jag. Ingen bild o inget mer om den dagen. Jag är sämst på att blogga.

Med det bekräftat kan jag väl bara säga att jag är SJUUUUUKT sugen på att shoppa. Håller på o jobbar på en liten lista som ska försöka hinna avverkas när jag o Helen drar te Östersund. När det nu blir...arbetsplatsen är ju så bra uppbyggd att bara en kan vara ledig i taget    typiskt taskigt beteende, men jag är inte förvånad.

Känner att det kanske var onödigt att påbörja ett inlägg när jag inte ens hade nåt särskilt på hjärtat. Vad säger man när man inte har nåt att säga lixom - man gör som jag och svamlar på gärnet om allt och inget vetja.

Ni (de inga (0) personer som läser det här) vill säkert veta vad jag åt till middag idag för det tycker till och med jag var kokkonst utöver det vanliga: jag åt en kokt potatis med lite brunsås (pulver såklart) och till det ett kvarts glas avslagen cola. Jag är grym på att klara mig själv!  

Nu ringer visst tvätt-o-tråkklockan. Ska ut i kylan och hämta skiten...som sen hängs upp i HELA lägenheten där tvättlinan går som grön laser mellan gardinstänger, garderober och dörrhandtag. Det är ett schysst liv att säsonga - trångt, opraktiskt och sjukt kul.

Nej tvätten ropar, eller egentligen inte eftersom den är ren nu. Men innan den åkte ner kunde jag fan höra den viska lite försynt att -Det är nog dags nu...

Joråsåatteh...ännu ett fett värt inlägg signat CarroH

Vad härligt det är att vakna och gå upp i en lägenhet som är STÄDAD och ser mysig ut och luktar gott :)

Vacker dag ute, vacker dag inne, styv kuling på Östersjön, styv fuling i spegeln.

Tänkte vara en äkta bloggerska idag och berätta om allt lyxigt som händer i mitt liv!

Just nu sitter jag och tittar ut genom mitt trendigt inredda köksfönster, med en kopp Indian Spice-te (muggen var skitig när jag tog den men när den är full syns det inte). Till frukosten har jag på mig en oversize smutsgrå t-shirt med en död häst på och till den har jag ett par svarta 80-talshotpants jag ärvt av mamma. Mina orakade ben leder ner till ett par görtrendiga tofflor vid namn Duck Me. Gårdagens make-up tronar fortfarande på sina ställen (inte på ett filmstjärnesexigt vis) och håret är vilt och vackert kan vi väl säga.

Till frukost nu blir det en jättesöt tallrik a-fil med fiberflingor som jag spetsat med lite russin och krossade linfrön. Den här frukosten är väldigt bra för figuren, inte för att jag behöver göra något åt min figur men det är ett litet tips till alla er andra därute som inte belönats med samma halvkraftiga benstomme som jag ;)

När jag ätit klart min fiberbomb tänkte jag klä på mig, lägger upp en bild sen, och så kanske jag ska köra en lite naturlig look - typ jag har smink fast jag har lagt det så att ingen lägger märke till att jag har smink. För smink måste jag ha eftersom jag ska till stan (läs Funäsdalen m ca 900 pers i befolkningen) och shoppa lite (läs handla på ICA eller Konsum...)

Jag är trött, jag saknar min pojkvän nåt enormt, jag är ensam här med TV:n. I skogen någonstans i Jämtland...Vad jag har gjort idag? Jag vet inte - vad har jag gjort? Vi skulle öppna idag men det blev visst inte av, så jag har gjort halvhjärtade försök att sysselsätta mig, det är svårt. Speciellt när man är ny, inte vet vad som ska göras och inte göras. Hoppas det blir bättre när allt drar igång, annars blir det här en hejdundrandes lång säsong...

nu kom jag av mig. Ska väl fortsätta socialisera med televisionen tills jag däckar och  hoppas på en bättre dag imorrn.

Pösshej

Min dygnsrytm är fullkomligt fucked...jag är trött på kvällen från typ 20.00 men kan inte sova förrän klockan närmar sig 03. Det är ju helt sjukt...det känns så meningslöst då man sen inte vaknar förrän runt 12-13. I morse gick jag upp 14.30 Visserligen hade jag jobbat sent och sen kört högt tempo en hel dag men ändå. Det slår tillbaka på kvällen.

R har redan somnat sött men det känns meningslöst att ligga där bredvid och försöka somna, man stör bara när man ligger och vrider sig.

So here I am. Vaken och trött.Och nervös..det känns som att de ringer i morgon. Det är snö, kallt & de preppar spår. Så i morgon smäller det, kanske. Det bor lite ångest i mig nu, fan för att lämna R här hemma! Visst kommer han upp till mig, och visst kanske jag kommer hem något också. Men jag är så van vid att vara hemma, att ha honom här nästan jämt. Se fram mot att han kommer hem från jobbet. Vi har det så sjukt bra nu och då ska jag åka?

Det är jag som ska jobba nu. Det känns också märkligt. Det är mer än ett halvår sen jag hade ett jobb, mer än ett halvår sen jag gjorde någonting på rutin över huvud taget. Omställningen kommer bli hård. Jag vet att jag tycker om det när jag väl är där och kommer in i det. Men tanken är oroväckande - kommer jag orka? Och vad händer sen? Kommer det gå lika lång tid innan jag hittar nästa jobb? Kommer jag trivas? Gilla folket? Gilla livet, läget och uppgifterna??

Jag har ingen aning.

Men det är väl så det ska vara, man lever en gång - lika bra att prova sig fram och göra sitt finaste med tiden.

Skönt i alla fall att äntligen få chansen att tjäna pengar.

Pengar är inte allt - men livet blir så mycket lättare när man har några.

Jag har provat den här fattighetsgrejen i ganska många månader nu och jag kan bara konstatera att DET SUGER! I dagens samhälle är det svårt att leva som fattig, att inte ha någonting att ta av är fruktansvärt. Det tär på kroppen, psyket och hela människan. Att åka snålskjuts på sina nära är ingen höjdare, och jag är skyldig dem så mycket nu så jag kan knappt vänta till första lönespecen dyker upp. Jag vill kunna klara mig själv, det har jag alltid velat. Jag är en fri självständig själ, men genom att göra mig beroende av andras tillgångar känns det som min frihet tas ifrån mig. Men det blir snart ändring på det - på gott och/eller ont. Det återstår att se...

Nu är klockan snart 03, jag ska försöka en gång till med att komma till ro. Håll tummarna för mig imorrn.

Tack och Godnatt

Hemma efter en heldag med GD, vi fyller 10 år imorgon och firade det med ett hejdundrande kalas med alldeles för mycket mat, många fina samtal, känslor och hur mycket kärlek som helst. Vi är underbara, bäst och kommer med största säkerhet ta över världen. Någon gång.

Annars såg jag på FB (roten till all modern info samt ondska) att det (än en gång, i år) kommit snö i Tännäs. Det innebär (förmodligen, förhoppningsvis(kanske?)) att de ringer i veckan och säger "Kom hit! Det finns snö!".

Man kan ju hoppas i alla fall...

Fast jag är sjukt nervös, det går inte att förneka. Hur kul det än ska bli att träffa nya människor, se en ny plats i världen och lära mig massa nytt så känns det liiite jobbigt. Det är långt hemifrån, från mitt, från Gröna Draken, från familjen och från Östergötland helt enkelt.

Men man vänjer sig, det märkte jag förra säsongen. Det var sjukt jobbigt att åka, det var otroligt roligt att jobba, och det blev plötsligt sjukt jobbigt att åka hem igen. Misstänker att det blir samma visa igen, till mina näras förtret, men det är sån jag är. Jag vänjer mig. Jag trivs. Jag saknar.

Nu är jag tröttare än när jag skrevrubriken...jobbade på en firmafest inatt, från 16-02, var hemma runt 3. Sen skulle min kära leka i ca 2,5 timme. När jag äntligen somnat var det i princip dags att gå upp. Och fullt ös hela dagen idag. Snacka om att jag däckar ordentligt nu snart.

Så. Med detta, ganska spridda inlägg, vill jag bara säga

grattis

tack

oh shit 

och

godnatt!